Har så mycket att göra egentligen att jag har kommit till den punkten då jag inte orkar bry mig. Behöver städa, packa & plugga. 
Min prins tidigare idag när Linnea hade varit här, han stod & krafsade på rutan tills han inte längre kunde se henne från fönstret. Blir så rörd av att han tycker så mycket om henne & han blir lika glad varje gång hon kommer hit & lika ledsen varje gång hon går. Hur ska vi klara oss utan henne i typ en månad?
Varför gör jag alltid allt i sista sekunden? Har tänkt hela veckan att jag ska städa & börja packa men nu sitter jag ändå här dagen innan jag ska åka & har knappt gjort något.
